Tom vecka och en berättelse
Hey guys! I veckan har jag bytt ut min gamla dator mot en nyare så därför har jag inga bilder. Mitt fokus har också legat på annat så bloggen har inte varit top priority om man säger så. Men bättre sent än aldrig, eller hur?
Det är en liten berättelse från när jag var omkring 8år ung. Jag hade ingen aning om vart Brave var och dagarna kändes långa. Nätterna var iallafall värt något, tack vare denna häst som jag faktiskt inte vet så mycket om. Hon var en vän för stunden och hjälpte mig att hantera livet utan Brave.
Här är en berättelse om Cassandra - hästen som kom från ingenstans
Det var en stjärnklar försommarnatt och jag kunde inte sova. Just inatt saknade jag Brave lite extra, det var 5år sedan jag och Brave blev vänner och jag ville kunna krama henne. Jag undrade om hon kollade på stjärnhimmlen och saknade mig lika mycket som jag saknade henne. Undrade om hon var lika ensam som jag.
Men något avbröt mina tankar, en dov gnäggning hördes från utsidan så jag klev upp och kollade ut genom fönstret. Där ute stod ett nätt fuxsto och kollade på mig med svarta, glänsande ögon. Hon stod bara helt stilla och såg mig djupt i ögonen. Jag såg henne i ögonen och såg samma ensamhet som jag kände när jag låg där i sängen och inte kunde sova.
Det gick en lång stund innan jag bestämde mig för att klappa henne på mulen. Men hon backade några steg och frustade innan hon sprang iväg ut i natten.
Varje natt återvände hon till mitt fönster. För varje natt började hon lite mer på mig och en natt lät hon mig sitta på hennes rygg. Allt eftersom började vi rida små rundor. Hon lät mig aldrig styra utan jag fick bara åka med.
Rundorna blev längre och längre och ibland ökade hon till trav.
När solens första strålar syntes på horisonten släppte hon av mig vid mitt fönster och sprang iväg. Var hon höll till på dagarna hade jag ingen aning om, det var hennes ensak.
En natt senare den sommaren tog hon mig på en ridtur som vanligt. Men den här gången red vi ner till stranden och jag fick sitta på henne när hon galopperade. Hon lät mig sitta på hennes rygg när hon dansade vid vattenbrynet nedanför den gamla änkan också. Vi var uppe hela natten. Vid gryningen släppte hon av mig vid mitt fönster och galopperade iväg i den brinnande soluppgången. Efter det kom hon aldrig tillbaka, jag kunde bara undra vart hon tagit vägen.
Yeah, det var Cassandra då. Hon kan möjligtvis ha återkommit i mitt liv när jag kollade på hästar i slutet av 2015. Jag kollade på en Selle Français och i samma stall stod ett arabiskt fullblod, fux. Samma ögon. Såklart red jag henne inte eftersom det var en privathäst men jag hälsade.
Det kanske låter konstigt men jag tror hon är lite som en skyddsängel, hon har en tendens att dyka upp när det behövs.
Ikväll blir det fredagsmys med Frida & Bella. Det känns som om det var länge sen jag och Frida fick bästis-tid.
/Ankan