Dags att ta tag i det där målet
Som ni kanske vet så har jag satt upp ett mål för Brave 2017, och det är att kunna träna dressyr ordentligt med henne på ridbana innan sommaren är slut. Det kommer nog bli en hel del bråk men jag är bestämd att det ska gå.
Så idag blev det träning med Brave. Som väntat så blev det en jävla massa bråk. Vibörjade med att skritta upp dit, det gick problemfritt och hon var sitt vanliga jag. När vi kom till stenpelarna ställde hon om från sitt vanliga jag till ett känslokallt yrväder. Vilket var väntat, det har hänt förr. Det är ett knivhugg i hjärtat men jag har lärt mig att inte ta det personligt. Vi bråkade en hel del där, hon gick fram ett par steg, stegrade eller bockade och travade tillbaka ett par steg. Så höll det på i 5-10min innan hon sprang fram och förbi ingången och bråkade lite med mig på andra sidan.
Alltså ush jag ryser när jag ser de här bilderna
Sen sprang hon tillbaka till runstenarna och höll på, men på något vis lyckades jag få henne till ingången.
Här var det verkligen blod, svett och tårar, hon skulle till varje pris få av mig och fly. Det gör ont i järtat att kolla på bilderna när hon är såhär, hon liksom byter personlighet totalt och blir en helt annan häst. Vad det än är hon gick igenom på de där 5åren jag inte var med henne så tror jag att det inte var såhär illa, utan jag tror att hennes huvud förvärrat saken. Hon tror nog att det var värre än det egentligen var.
När vi kommit såhär långt, några meter in på banan stegrade hon lite, inte särskilt mycket och var lugnare så jag tyckte att det räckte. Det blev lite olika åsikter även när vi skulle gå, hon ville helst springa och jag ville att hon skulle skritta så det blev en kompromiss, trav, i början. Sen fick jag henne att skritta när vi kom ner till de andra hästarna. Dock trippade hon på het lava hela tiden och var inte ett dugg glad.
I stallet var hon ett yrväder också, fick knappt kratsa hovarna utan att få en grym blick i nacken. Dock slappnade hon av lite när jag duschade henne, hon ville inte visa det men det syntes ändå. Hon var nämnligen helt våt av svett så en dusch va obligatorisk. När jag släppte henne till de andra hästarna vända hon bara rumpan till och travade iväg. Nu hoppas jag på att hon förstår att Valedale är det bästa som hänt henne och inte springer iväg någonannanstans. Vi har bara en liten sjukhage nämnligen, annars släpps hästarna fria utrustade med GPS precis som korna.
Jag insåg nu under träningen att det kommer vara nästintill omöjligt att nå målet om jag gör som jag gjorde idag. Brave är en sjukt envis häst, hon kommer inte släppa den här träningen på inst en vecka och även om hon fysikst är på ridbanan och tränar så kommer hon aldrig acceptera det såvida jag inte övertalar henne tillräckligt bra. Hon är inte den häst som ger upp i första taget, vilket är både bra och dåligt men mest dåligt eftersom jag är likadan så en fight mellan oss kan i princip pågå i evigheter.
Nu blir det en joggingrunda på Yoshi för att få tankarna på annat, sen blir det dusch med hårtvätt och inpackning.
/Ankan