Fri!
Jag vet inte vad som hände med bloggen. Jag har haft fullt upp med 3 hästar och en liten unghäst samt jobbet. Sumr och Dossan har haft fullt upp med annat det med skulle jag tro. Sumr har ju så många hästar och Dossan tror jag har haft stallpass någon dag iallafall och sen har det väl kanske varit skola och hästar som gjort henne så upptagen.
Iallafall så kände jag att jag var tvungen att blogga nu. För vet ni vad? Yoshi Woods red jag i förmiddags utan sadel och utan träns i paddocken. Jag vet inte om ni förstår vilket stort steg detta var för oss. Från att ha blirvit helt galen så fort man visartecken på att sitta upp barbacka till att gå helt oberörd utan någon utrustning alls.
Jag skrittade upp med träns, kollade av alla gångarter och så med träns innan jag satt av, tränsade av och satt upp igen. Vi skrittade två varv runt paddocken och det gick hur bra som helst. Yochi var lite förvånad och ovan men på andra varvet var hon sig själv, tittade sig omkring och så men en viktig skillnad var att hon inte trippade så mycket tårna. Det var som om hon förstod att det här var en seriös situation och hon skulle vara tvungen att behålla lugnet för min skull, så jag kunde lite på henne.
Styrningen var helt ok för att vara första gången. Jag har ganska tur för att Yoshi är en såpass känslig häst att jag kan styra henne med ganska minimal viktförflyttning. Yoshi visste ju att hon bara skulle följa kanten och rida runt så egentligen behövde jag inte styra henne så mycket. Hon lyssnade jättebra när jag bad henne sakta av så det var riktigt bra. Men det gör hon alltid.
Yoshi är som ni redan vet väldigt på tårna och vill springa iväg men om man bara säger åt henne att "Nej, nu ska vi skritta här" så lyssnar hon oftast. Sånt här kan man inte riktigt räkna med på våren när snön precis smält bort eller när det första tjocka snötäcket lagt sig. Men det är ju väldigt förståeligt. När hon ska springa så springer hon lite som hon vill och när hon ska stanna så stannar hon. På så sätt är hon väldigt tacksam att jobba med trots hennes personlighet liksom.
Innan jag red hem tränade jag henne dock, vi är inte redo att rida ut i skogen utan träns liksom.
Med Mimmi så red vi en kombination av skogsrundan och joggingrundan. Red längs floden till Firgrovebron och red Silversongstigen hem. Hon var pigg och så, det flög upp en fågel när vi gick nedanför det nedbrunna sommarhuset och hon hoppade till, galopperade lite och var lite nervig en stund men annars gick det bra.
Men visst är hon fick med sina silvriga öron?
Brave då? Jag tog ett varv i skritt runt stallet ungefär tillsammans med Sis på sidan. Alltså vi red uppför backen vid Elizabeths hus och vid druidcirkeln red vi mot murarna, vid terrängbanans start så red vi ner på Valedalevägen och nerför backen till stallet. Sis sprang framför lite, sen vände hon sig om, stannade och tittade på oss med den där "Kommer ni eller?"-blicken, haha! Den lilla bushästen!
Nu är det hög tid för mig att sova, jag ska försöka hinna med att rida på förmiddagen så jag får en ledig eftermiddag. Jag har lunch-passet i stallet.