En nybliven treåring

Hejsan, hallå. För nästan exakt en vecka sedan fyllde min och Fridas bebis tre år. Med den födelsedagen kommer förändringar. Om någon månad eller två ska vi börja vänja henne vid bett och om 5-6 månader tänker jag mig att det är dags för att börja med sadeln och tre månader på det och så ska vi sitta upp. Det är planen iallafall. Vet att jag säger det varje födelsedag men det kändes som igår hon var ett litet skärrat föl i regnovädret. Hon har helt växt ifrån oss. Tanken att vi om mindre än ett år kommer sitta på hennes rygg är lite läskig. Hon är inget föl ännu utan en unghäst.
 
Jag vet att man brukar börja rida in dem innan de fyller tre år men enligt både mig och Frida så är det lite väl tidigt och vi tycker att man ska vänta tills de är åtminstone 3½ innan man börjar hänga på dem osv. Sen ska vi ju inte träna henne till att bli en guldmedaljör innan hon fyller fem liksom. Det får ta sin tid.
 
De senaste tre åren har vi fokuserat på hanteringen. Hon går jättebra att leda med grimma och grimskaft, det går toppen att longera henne (i grimma och longeringslina), att åka transport är ingen större grej och det här med att duschas funkar finfint. Hon går också jättebra vid sidan utan grimma och grimskaft. Vid ryktningen och visiteringen står hon stilla och att få hovarna kratsade och verkade är jättelätt säger hon. Så där har vi gjort bra ifrån tycker jag, det är ju viktigt att hästen ska vara säker i hanteringen.
 
Nu senaste tre-fyra veckorna har jag även lagt lite tid på att bygga lite muskler på morotsälskaren. Brave har inte ridits lika mycket så då har jag kunnat lägga mer tid på Sis. Som ni ser på bilderna nedan har det faktiskt hänt en del på muskelfronten. Jag har dels longerat henne men jag tror att de mesta av musklerna kommer från våra joggingrundor. Hon har nämligen hängt med ut när jag joggat, antingen själv eller på Yoshis rygg. Sen har vi även ibland gått upp och ner i backar. Så ja, vi har legat i lite. Spirit verkar taggad på vad framtiden har att erbjuda och det glädjer mig, även om hon växer upp för snabbt.
/Ankan
Allmänt, Ankan, Tävling och träning | | Kommentera |

Berguven

Hej, hej! Idag skulle John åka iväg och köpa material till vattenkvarnen och jag hoppades innerligt att han skulle fråga mig om jag kunde ta Berguven på en tur. Och det var min dag, för det fick jag. Jag fick ett så bra första intryck av Berguven när de lastade ur honom, så himla lugn och klok häst. Han klär sitt namn, kan man väl säga. Klok som en uggla.
 
Berguven är en mustang som John lärde känna när han bodde i USA för något år sedan, Berguven och hans flock var magra och uttorkade och en organisation som jag inte komma ihåg namnet på hittade dem och tog hand om dem. Så träffade John på något sätt Berguven och de blev goda vänner. När John skulle hem till Jorvik igen fick Berguven följa med och han har enligt John aldrig varit lyckligare än när han fick komma till Jorvik och öns lugn.
Först lärde jag känna honom lite på ridbanan en stund. Så väluppfostrad och lyhörd. Man undrar ju vilket arbete det måste krävts för att förvandla en mager liten vildhäst till denna vältränade hästen som ni ser på bilderna.
Sen hoppade vi något litet språng i skogen innan vi sprang iväg mot norra bergsmassivet. Han sitter på mycket kraft, denna hästen.
Kolla vilken ståtlig häst, en riktig dröm att rida vilket gav lite perspektiv på de hästar jag rider. Yoshi och Brave är ju så gott som raka motsatsen till Berguven med deras starka åsikter och att de aldrig tappar bort sig själva. De har egna planer på hur allt ska göras och har mycket att säga till om. Sen är de fulla av glädje och energi, särskilt Yoshi då. Ingen dag är en annan lik med dem. Jag älskar mina tjejer (det inkluderar även Spirit såklart), delvis på grund av deras starka personligheter. och delvis på grund av deras glädje.
 
Men att rida andra hästar än de man vanligtvis rider är nyttigtför att utveckla sin ridstil efter olika hästar.
 
Hare gött!
/Ankan
Allmänt, Ankan, Tävling och träning | | Kommentera |

Nya upptäckter och lärdomar

Igår hittade jag en gammal westernsadel när jag skulle fixa med hästarnas höpåsar. Det förvånar mig att man fortfarande hittar nya föremål i det där höet efter alla dessa år. Jag testade lägga den på Yoshis rygg och den passade bra så jag putsade upp den innan jag gick hem. Ingen har sagt att det är deras under dagen idag så jag tog med Yoshi och testade den. En liten tvist jag gjorde var att jag inte tog något träns. Det var en utmaning, minst sagt, eftersom jag gav mig på att köra slalom (ursäkta men hur tänkte jag?!).
 
Det visade sig inte vara en dum idé, vi fick träna ordentligt på att lyssna på varandra och Yoshi fick även träna på att bli mer smidig. Nyttig uppgift, men svår.
 
Efter det kände vi oss redo att springa lite så vi fort iväg i en stadig galopp mot Everwindfälten. Vi red aldrig upp på fälten utan höll oss i skogen men lika roligt så. Det var en upplevelse att rida med westernsadel och utan träns och jag lärde mig mycket den ridturen så det hoppas jag på att göra om.
 
Det var kul att redogera dessa bilder också, de blev så färgglada och härliga, eller hur?
Nu sitter jag på bussen påväg till Jorvik City för en klubbträff som jag håller i, ska bli kul men det blir nog en sen kväll ikväll.
Allmänt, Ankan, Tävling och träning | | Kommentera |
Upp